Josefin

Ensam, men ändå inte. Det känns som att ingen förstår mig just nu =/


Hm..Jag vet inte riktigt vad det är med mej =/
Jag vet inte vad jag tycker längre. Jag vill bara bort. Vill bort från allt. Och bara få vara ensam. Men ändå så vill jag inte det. Kan inte beskriva känslan. Känslan som finns där inne. Jag bara kollar på bilden. Om och om igen. Kan inte släppa den. Den är något fint. Men man kan inte få allt man vill ha. =/ men jag vet inte om det är det på bilden jag vill ha, eller det andra.
Kan inte bara någon välja åt mej? och säga åt mig vad jag ska göra, och hur jag ska tycka..
Jag vill bara att den konstiga känslan ska försvinna och att jag får bli lycklig igen. Men vågar jag..?
Vågar jag bli lycklig, vågar jag lita på dej igen?
Du är så fin. Men jag vill inte att det ska hända igen. Det får inte hända igen.
Känner mig dum för att jag sårat dig med. Jag förstår hur du känner dig =/
Jag hoppas jag gjorde det rätta. Annars kommer allt bara bli bajs igen. Det vill jag inte heller =/ jag vill ha det som det var innan allt blev svart.
Jag vill..
Jag vill bli lycklig igen.
Jag tycker om dig.

_{Hej då.}