Snälla.....
Snälla....du måste bli frisk.
Allt blir jobbigt på samma gång. I fredags var det den bästa dagen i mitt liv, och dagen efter händer det.
Allt rasar ihop. Bli frisk igen.
Och du...du vet inte hur...hur det känns....
Ingen förstår. Men det känns som du inte enns försöker förstå ibland.
Det är kanske inte så. Det kanske bara är en känsla. Men snälla farmor...bli frisk.
Du är liksom den som gör allt kul.
Snälla...
Det finns en som förstår. Eller en som försöker förstå...
Du betyder fortfarande.
Ska nere till Sahlgrenska imorgon. Ska hälsa på och kanske prata lite. Hoppas jag klarar av det, och att du blir bättre. Du måste bli bättre. Det går liksom inte utan dig. Du som alltid ska klaga på att jag är svart runt ögonen och att jag måste dra upp byxorna. Om inte du finns kvar.. Då finns det ingen som säger så. Då kommer det alltid fattas något.
Och på fredagen, Håkan var helt OTROLIGT BRA.
Jag förstår inte hur man kan vara så bäst. Han är som en gud för mig.
Den bästa kvällen i mitt liv...glömmer aldrig 22/9.
Hejdå.
