You don't understand..
Egentligen älskar du inte mig
och egentligen är det okej med mig
vad jag hoppas att du, kan se mig nu
vad jag hoppas att du, hör mig nu…
Jag vet inte alls varför.. det är såhär. Jag förstår inte varför.. det blir alltid såhär. Det är ju alltid bara mitt fel och ingen annans. Alltid bara mitt.. jag pallar det inte längre. Varje gång jag får höra dom orden.. så försvinner en del av mitt självförtroende som jag byggde upp när du var borta. Jag förstår det bara inte.
Det känns som att.. det inte finns någon som kan se.. det jag känner. Det finns ingen som kan förstå.. Alla bara säger att det är synd om mig, men det är det inte. Det är synd om.. någon annan. Men jag kan bara inte släppa det. Varje gång.. så säger jag förlåt för något jag inte ens gjort, och allt för att det ska bli bra. Men denna gången ska det inte bli så. Du ska få tänka efter. Jag tänker inte göra så denna gången.
Och jag kommer hitta.. något så mycket bättre, så mycket bättre. Och sen kommer jag må så mycket bättre. Jag ska försöka ändå tills jag lyckas. Jag tänker inte låta det förstöra mer. Aldrig igen.
