It can only get better.
Ingen kommer nog någonsin förstå..
Att förstå känslan av att förlora livet går inte. Det är något jag måste klara helt ensam, men det känns ändå inte som att det går att klara ensam.. men ingen annan förstår. Jag har försökt så många gånger, det verkar som dom förstår.. men sen i slutändan märker man att dom inte gör det. Men jag ska klara det, även om jag är ensam så försöker jag.. varje dag.
Jag har kommit över det, men ibland så saknar jag det bara så mycket. Ibland så behövs du, och du finns ju fortfarande och det är bra. Jag ska försöka ha kvar dig som kompis hela livet, för jag vill inte förlora någon som dig. Dom flesta säger att du är helt konstig, men jag förstår dig, jag vet hur du fungerar. Du är unik på ditt eget lilla vis. Jag vill att du ska veta, att vad som än händer så kommer jag alltid ställa upp för dig. Det spelar ingen roll att alla andra tycker du är dum i huvudet. Jag kommer alltid göra det.
Och jag hoppas också att det finns flera som är som du, eller som till och med är bättre. För jag vet att jag förtjänar någon bättre. Det finns folk som är bättre..bara att det är så svårt att hitta dom. Har lyckats hitta en enda, och du kanske är den enda som behövs.
Men innan allt försvann..då trodde jag verkligen att det skulle vara du och jag föralltid.. livet ut.. jag föreställde mig massa saker.. och sen en dag bara allt försvann. Det kändes som hela livet försvann.. det gjorde det också.. hela mitt liv bestog av dig, det fanns inget viktigare. Varje natt och dag var det du som fanns i tankarna. Och så försvann du bara och helt plötsligt skulle man tänka på andra saker, det var så otroligt svårt.. och det är fortfarande svårt ibland. Alla minnen..dom går inte att radera, jag vill inte det heller...men ibland så vill jag det.. Men försvinner minnena försvinner allt. Jag kommer aldrig glömma den tiden vi fick ha tillsammans.. och den tiden vi har framför oss som kompisar. Du kommer alltit vara min allra bästa kompis, jag skiter i vad allra andra tycker..du kommer alltid vara det. Du är den som förstår mig. Det finns andra som förstår mig med, men inte lika bra.
Jag lämnade allt för dig.. mina kompisar..vilket var väldigt dumt gjort.. men alla gör misstag.. och jag vet inte.. men det kanske var ödet som bestämde att det skulle bli såhär.. jag lämnade hela mitt liv för dig, du blev mitt liv..
Det enda bra med att det tog slut var nog att jag lärde mig av mina misstag.
Jag förstår nu att man kan inte lämna hela sitt liv till någon, hur mycket man än tycker om en person så måste man måste ha ett eget liv också..
Man måste ha kompisar och massa andra saker.
Men jag kommer aldrig glömma dig, du kommer alltid finnas kvar hos mig.
Vet inte riktigt varför jag skrev allt detta.. kände bara att det behövdes..
Jag har kommit över det värsta och jag klarar av att bara vara kompis med dig.
Hoppas att någon kommer förstå någon gång. Eller i alla fall förstå lite.
Jag tror att det finns vissa som kommer förstå.. och att vissa tror att det bara är ett helt vanligt problem hos en vanlig tjej. Det är så det känns ibland när man pratar med någon om det. Det ska verka som dom bryr sig, fast dom egentligen inte bryr sig ett skit. Dom tänker att det bara är ett helt vanligt problem som hon kommer komma över så småningom. Men det är inte så. Och det tror jag inte många förstår.
Men det finns en enda som jag tror försöker förstå i alla fall, och du betyder väldigt mycket för mig. Mer än du tror. Tack för att du finns.
<3
