Josefin

Nästan varje dag nu de närmsta veckorna åker jag och kommer jag åka buss ensam hem, det är faktiskt ganska härligt. Jag sitter alltid och tänker på saker jag inte hinner tänka på annars. Saker jag inte hinner tänka på någon annan stans. Det läskiga är om man börjar tänka tillbaka ungefär ett år och sedan tänker man fram till idag. Det är helt sjukt att så mycket kan förändras på ett år. Det känns inte ens som ett år. Det har gått så fort allting. Men som det är nu, så skulle jag kunna ha det föralltid. Att vara så lycklig som jag är, det är svårt. Jag skulle vilja leva varje dag i resten av mitt liv så här lycklig.
Ibland önskar jag att man kunde spola fram tiden och se var man befinner sig om tio år. Men samtidigt så är det ju det som är bra med framtiden, att man inte vet hur den blir. Det är man själv som avgör hur den kommer att bli. Allt man gör nu påverkar ju ens liv i framtiden. Det kan hända hur mycket som helst på tio hela år, tänker man på hur mycket som har hänt under detta året och tar det gånger tio så blir det sjukt mycket.
Jag kom på en till sak som är väldigt läskig när man tänker tillbaka, och det är hur mycket man själv har förändrats. Eller när jag tänker tillbaka på hur jag var för ett eller två år sedan så ser jag ju det, och ska jag vara helst ärlig så trivs jag mer med mig själv som jag är nu än så som jag var förr. Allt är mycket bättre nu, och speciellt mitt självförtroende, vilket känns väldigt bra. Det är tack vare Niklas som det är bra, han får mig att må så bra. Alla snälla saker han säger, varje lite grej får mig att må bättre hela tiden.
Ibland önskar jag också att du bara kunde läsa mina tankar, så att du skulle förstår hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag tycker om dig. Det finns inga ord som kan beskriva allt det jag känner.


Det är fortfarande svårt, svårt att förstå att ens liv kan förändras så snabbt. Man hinner inte riktigt med, eller jag hinner inte riktigt med. Jag gick från världens olyckligast till världens lyckligaste. Jag trodde verkligen inte att drömmar kunde slå in, men tydligen kan dem det. Tiden går så fort att man knappt hinner med, men varenda liten sekund med dig känns som att vara i himlen eller något sådant. Vet inte riktigt vad jag ska jämföra med. Men det känns så sjukt bra att det inte går att beskriva med ord. Allt med dig är så himla bäst, hela du är..obeskrivligt bra. Det finns inte ord för dig, det finns inga ord som kan beskriva någonting, allting blev bara så bäst när det blev du och jag. Jag älskar dig mer än någonting annat i hela världen, eller jag älskar dig mer än det. Jag älskar dig mest av allt. Detta är det bästa som någonsin kunde hänt. Ingen har någonsin sagt såna saker du säger till mig, ingen har varit så snäll mot mig som du är. Absolut ingen. Allt är bara så obeskrivligt, det går inte beskriva någonting så att någon annan skulle förstå. Allt med dig är perfekt, hela du är perfekt. Det känns inte som det är sant. Det känns som att jag en dag bara kommer vakna upp och upptäcka att allt är en dröm. Det känns verkligen så, det känns som världens bästa dröm.


Jag älskar dig Niklas <3




I don't quite know how to say how I feel
Those three words are said too much
They're not enough

If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me
And just forget the world