Josefin

Börjar faktiskt bli riktigt aktiv med bloggandet nu, känns också ganska bra att få skriva av sig då och då.
Måndag idag då, och morgonen började med att jag vaknade av en mardröm, som för mig inte längre är så ovanligt. Kan vara resfeber eller något liknande som spökar. Vi åker ju trots allt snart, bara 3 dagar kvar nu!

Vill allra helst sitta och kolla på One Tree Hill just nu, har inte så stor lust med något annat. Har ingen ork till något och har absolut ingenting att göra. Men tyvärr måste jag vara med älsklingen för att kunna se det, annars så är det ju taskigt.
Så det är bara att vänta tills vi ses.
Vet inte riktigt vad man ska hitta på en dag som denna. Finns inte så mycket att göra.
Måste nog städa sen men det är ju mest bara tråkigt. Så får väl se vad som händer, får väl försöka hitta en bra film och kolla på eller något sånt.

Dags att börja packa snart också, det ska bli huur härligt som helst att komma iväg ett tag.

/ J

Jag vet inte varför vissa saker blir helt konstiga, jag vet inte varför jag beter mig som jag gör ibland.
Egentligen vet jag. Det jag inte vet är hur jag ska förklara det. Det finns inga ord för känslan, det finns inga ord för att beskriva det.
Man kan nog säga att jag är avundsjuk med ett enkelt ord.
Det är egentligen helt fel ord men det är närmast i alla fall.
Jag får försöka ändra på det, för det kan inte vara så här resten av livet.
Det är en sån enkel sak att ändra på egentligen, men ändå så svår.

/ J

Då var ännu en dag på sommarlovet typ slut. Har inte alls gjort så mycket idag faktiskt, som vanligt. Gav älsklingen frukost på sängen vilket jag tror var uppskattat, sedan somnade vi om lite till och gick upp två timmar senare ungefär. Sen hände det väl inte så mycket under dagen. Under kvällen var jag och Niklas barnvakter åt lilla Theo. Han tjatade heeeeeela kvällen, men det gick allt bra ändå.

Känns som att man inte har gjort någonting på hela lovet, bara väntat på det fina vädret, som aldrig kommmer. Det är nästan precis som förra året.
Men det här sommarlovet är i sig betydligt roligare än förra. Eller det går inte jämföra så egentligen för det var roligt förra året med.
Nästa vecka åker vi till USA vilket kommer så hur fräckt som helst. Ska försöka köpa så mycket grejer jag bara kan för de pengarna jag har. Så jag hoppas det blir en riktigt lyckad resa. Längtar hur mycket som helst tills vi åker, men ändå inte för man vill inte att resan ska ta slut. Men det blir nog kul, det enda jobbiga blir nog den långa flygresan.

Ja, nu när man för en gång skull har det bra och alla andra också mår bra så ska ju såklart någonting hända.
Först dog min mormors syster, vilket inte var så längesedan..och nu, idag, fick min morfar en stroke. Enligt mormor mådde han bra och så när de åkte till sjukhuset.. men man vet ju inte vad som kan hända.
Allt detta bara skrämmer mig så otroligt mycket. Det händer alltid någonting. Först pappa, sen farmor och nu detta. Jag hoppas bara det går bra, annars vet jag inte vad jag ska göra.
Alltid när någonting sånt här händer så känner jag mig bara så förvirrad. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska tänka, eller var jag ska ta vägen. Det enda som går att tänka på är alla minnen. Det går inte tänka på något annat. Jag hoppas mest för min mormors skull att detta går bra. Det är mest för hennes skull som jag är ledsen, hon har förlorat så mycket på så kort tid.
Det var inte alls tänkt att detta inlägget skulle över huvudtaget handla om detta, men eftersom jag precis fick reda på allt så får det göra det.
Jag tänkte egentligen skriva om glada saker och roliga saker som hänt idag och så, men det har jag inte alls någon lust med.

Blir sittandes ensam och lite ledsen här nu istället och bara hoppas på att det går bra.

/ J

Har inte skrivit här på väldigt länge nu.. vet inte alls varför det blivit så.
Det blev sommarlov och jag gjorde andra saker hela tiden så jag glömde väl det antar jag.
Livet känns jobbigare nu än vad det gjort på länge. Känns som att jag krånglar till allting för mycket. Känns som att hur jag än gör så blir det fel någonstans, och visar det felet sig inte nu visar det sig senare och så får jag problem då.
Jag är inte den där snälla, glada tjejen längre, det känns som jag mest är sur och jobbig för alla..
Jag försöker hålla ihop mig själv och göra allt bra, men just nu har allt bara rasat för mig..
Jag vet inte var jag har tagit vägen. Jag måste lösa allting, och jag måste göra det själv och det känns inte alls lätt..

Jag vill inte ha det så. Jag vill att allt ska vara bra och att jag ska vara superglad och jättelycklig. Jag vill inte gå på gymnasiet. Jag vill inte.

Antar att jag har en dålig dag idag. Det är väl allt.
Allt löser sig ju...någon gång..